Bakgrund

"4S Ledningsnät är en samarbetsorganisation för ledningsnätsägare eller offentligt ägda förvaltare av offentliga vatten- och avloppsledningsnät, dvs i huvudsak kommuner i Sverige - en kommunal samarbetsorganisation. Organisationen startades av svenska kommuner som upplevde stora problem med VA-material och nyanlagda ledningsnät."

4S-gruppen bildades som ett VA-branschgemensamt initiativ under 2012 och består idag av medlemmar från kommuner runt om i VA-Sverige.



Syfte

Syftet med detta samarbete är att sätta nödvändig press på utveckling av materialfrågor och reparationsmetoder kopplade till ledningsnätet. Därigenom höjs kvalitetsnivån vilket resulterar i ökad livslängd, allt för att säkerställa ledningsnätsägarnas 150-årsperspektiv.


Samarbetet mellan kommunerna ger:

  • Ökad kunskap genom utbildningar och läggningsanvisningar.
  • Säkrare produkter och arbetsmiljö.
  • Längre livslängd på VA-material.
  • Möjlighet att påverka marknaden att tillvarata ledningsnätsägarens perspektiv på drift, underhåll och materialval.

Orsaker till problemen

Orsakerna till den uppkomna situationen är flera, dels handlar det om en marknadssituation där ett bristfälligt informationsutbyte mellan beställare/förvaltare, entreprenör och tillverkare. Men det handlar också om att det i dagsläget finns begränsade resurser hos ledningsnätsägarna för metod- och materialvalsfrågor.

Och slutligen har säkert arbets- och ansvarsfördelningen kontra garantiåtaganden med det hela att göra eftersom rörtillverkarnas ansvar är två år, entreprenörens fem och ledningsnätsägarnas 150 år. (Misslyckade fogningar av PE-rör måste inte heller nödvändigtvis uppkomma under garantitiden utan kan ofta uppkomma efter att den gått ut).

Som synes variera långsiktigheten i perspektiven och ledningsnätsägarna riskerar att ensamma få bära de stora kostnaderna när kvaliteten sjunker.

En samhällskritisk funktion

En grundläggande förutsättning för ett välståndsland är en utbyggd infrastruktur (ledningsnät) för vatten och avlopp. Utan tillgång till dricksvatten och avlopp blir livet snabbt i princip en omöjlighet i ett modernt samhälle.

Således har varje välfärdsland ett väl utbyggt nät av ledningar för vatten och avlopp, ett ledningsnät som, för att ta Stockholm som exempel, uppgår till 220 mil vattenledningsnät och 310 mil avloppsledningsnät.

I takt med att nya områden exploateras och bebyggs så sker naturligtvis kontinuerligt en utbyggnad av ledningsnätet. Detta gigantiska ledningsnät bestående av äldre och nyare ledningar ska skötas, underhållas och repareras, dygnet runt året runt. Utan tillgång till vatten och avlopp avstannar samhället. Vatten- och avloppsförsörjningen är helt enkelt samhällskritiska funktioner som ett modernt samhälle inte kan fungera utan.

Va-anläggningars kostnader

Det är inte svårt att förstå att det handlar om gigantiska summor som bokstavligen talat är nerplöjda i kommunernas ledningsnät för vatten och avlopp. Materialkostnaderna är stora, anläggningsarbetena är omfattande och kräver stor och dyrbar maskinpark och arbetet med reparation och nedläggning är synnerligen arbetskraftsintensivt.

Bara i Stockholm (Stockholm och Huddinge) investeras årligen hundratals miljoner i nya vattenledningar så för hela Sverige handlar det om miljardbelopp på årsbasis – och det är bara för de ledningar som tillkommer.
Kostnaden för att laga en enda dricksvattenledning kan uppgå till  mellan 500 000 – 700 000 kr!
Det är således gigantiska summor som är i omlopp och av det följer att kvaliteten på ledningsnätet blir en nyckelfråga för kommunernas ekonomi, det gäller att sköta sitt ledningsnät på ett bra sätt och att nylägga med hög kvalitet så att kostsamma reparationer kommer efter många år av bekymmersfritt ägande. Stockholm Vatten anlägger exempelvis ett 150-årsperspektiv på nylagda ledningar.

Kvalitetsproblem på nylagda ledningar

Därför tog också Stockholm Vatten situationen på största möjliga allvar när man under de senaste åren började uppleva en växande problematik kring reparationer av större PE-rör. Det blev allt oftare problem fastän ledningarna var så gott som nya. När man kontaktade andra kommuner för att börja inleda ett samarbete i frågan kunde man konstatera att man var långtifrån ensamma om att ha upptäckt denna typ av problem.